Skratta bäst som skrattar sist..

Ja det här är helt sjukt...;ó(
Jag har alltid skratta åt mina katters egenskap av att inte kunna hoppa utan falla ner igen och ramla på rumpan då det är för tunga i baken och har svårt att beräkna avstånd.
Sett det som GULLIGT att det är så klumpiga som det är....
Framförallt de hanar jag haft har varit mer klumpiga en honorna.
Ramlat i försök att ta sig upp på en stol, klätterställningarna som det hängt avlånga i för att det inte får med sig baken i försök att komma högre upp när det försökt ta sig över från den ena stolen till den andra för att slutligen åka rakt emellan. Ja allt detta har jag skrattat åt och sett som otroligt gulligt och charmigt, mina små älskade vänners egenskap.
Så händer det som inte får hända.
Amanda min dotter ringer helt hysteriskt med gråten i halsen, pratar helt osammanhängande om att vår Jammie är dödssjuk?? Jag bara svarar att hon får lov att lugna ner sig och att jag SNART är hemma vilket tog ca 1 timme.
Jag fattade ingenting Han var ju PIGG igår kväll och då kan han väl inte vara SÅ dödssjuk?
Väl hemma så möttes jag av en nerkissad Jammie och som en stor geleklump? Ja ingen styrsel i kroppen överhuvudtaget.. Tänkte att NU ÄR DET KÖRT!! Förtvivlat ringde jag min Vet och vi fick komma akut trotts att det var Skärtorsdag sena eftermiddag, för akuta fall kan han inte neka mig min underbara Vet som jag är så glad över att ha kommit i kontakt med.
Väl i undersökningsrummet så låg bara Jammie där helt PLATT som om han hade fått narkos eller liknande... Gav inte i från sig ett enda litet ljud vid undersökningen och av det sprutor han fick. och jag lovar, Vet gjorde allt. Vid ultraljudet kunde han inte finna något på det vitala innre organen eller fylld blåsa, ingen konstig lukt genom mun eller av urin. Alla hans slemhinnor såg friska och fina ut?
Men han ömmade dock vid beröring i buken och den var svullen, han hade även hunnit bli lite uttorkad så lite vätska gav han honom också.
Jag fick med mig Jammie hem igen med en behandling av antibiotika ( I förebyggande om utifall det låg en dold infektion? ) och bara massor av hopp.
Vet trodde, -att klarade han det här första dygnet så skulle han NOG överleva.
Han var övertygad om att Jammie måste ha fått en smäll eller ha ramlat från något?? Det enda jag har i de rum han går är en hög klätterställning ända upp till tak sen har han även en mindre klöspelare och en soffa.
Jammie har livsviljan och njuter nog just nu av att få så mycket uppmärksamhet som han får, sovit brevid Amanda inlindad i en liten filt och bara myst tillsammans av närhet. Knappt rörlig, I dag har Jammie äntligen tagit ett par stapplande steg och då sitter man här som en nybliven förälder och nästan gråter då man sett sitt första barn ta sina första steg... Hur Ljuvligt är inte det..:o) Jammie är på bättringsväg men han släpar dock bakdelen av kroppen och man ser att han kämpar när han är uppe och går.
Pratade med Vet även i dag och diskuterade lite runt vingelsjukan, som sagt så letar man ju fortfarande signaler om att det inte ska gå bra i stället för att se framåt. Som Vet också sa, Kattdjur är segare en man tror och han är fortfarande övertygad om att han åkte ner från pelaren och inte behärskade fallet, är han bättre idag så finns det gott om hopp.
Ja vi får se vad som händer och vi håller tummen för att Jammie kommer att bli helt återställd.

Kram till er alla och en HA en riktigt GLAD PÅSK.